Det är inte utan att jag får en liten orolig känsla i magen när jag hör att även Taip lämnar oss. Eller, orolig är kanske fel ord, jag är ju överlycklig för hennes skull men ledsen för min egna.
Men det är detta som kallas växa upp och bli vuxen! Antar att alla har tidigare funnits där man har förväntat sig att de ska finnas. Att träffa ens vänner minst tre gånger i veckan tidigare på grund av att vi har haft innebandyn gemensamt, till att man själv och alla andra lämnar de södra delarna av Skåne kan kännas konstigt. Jättekonstigt!

Kanske ska slå till på att fira min födelsedag i staterna detta året? Ge mig själv en riktigt fin 25-årspresent? Eller vad säger ni?
Nä, får ta tag i mina problem här på stadsbiblioteket, hittar ju inte något av det jag söker! :(
Puss puss