Ingen bebis än och har inte märkt någon större skillnad i hur jag mår. Något mer sammandragningar men de gör fortfarande inte "ont" utan är mest obekväma. Inte är de regelbundna heller så jag tar det lugnt här hemma!

Ska snart iväg på vanligt barnmorskebesök nere i stan och det lär bli det sista besöket innan bebis kommer! 

Känner mig otroligt lugn och laddad inför förlossning nu faktiskt. Är otroligt trött på att vara stor, otymplig och begränsad. Dagen D, 4 maj, har jag knappt tänkt på så som man gjorde när man väntade Luke utan den känns som vilken dag som helst. Tänker inte heller tanken "Nu kan det hända när som helst" hundra gånger om dagen utan tänker nog inte alls på det. Märkligt att det kan skilja sig så mycket från första graviditeten! 

Skickade iväg denna sötnosen till dagis i morse och ska snart ta tag i mig själv här hemma!