En av de vanligaste frågorna man får med ny bebis är om man får sova något. Hittills har jag svarat "Jadå, hon är en snäll bebis. Bara uppe ett par gånger per natt för mat men annars är hon så snäll så!"

Detta stämmer fortfarande och förhoppningsvis håller det sig så och när jag sitter här och skriver det så känns det väldigt bra och ok att Li bara behöver mig ett par gånger per natt för jag känner mig inte speciellt trött så ofta :)

 

Annat är det varje natt när jag vaknar de här "par gångerna" för att ge henne mat. Då är jag inte lika pigg och vet knappt var jag har mig själv.

Vid första antydan till gnäll är jag snabbt uppe och stoppar i nappen i hopp om att det bara är den som Li saknar. Försiktigt lägger jag mig i fosterställning i sängen igen men vågar inte riktigt dra på mig täcket i fall det prasslar för mycket. Mina förhoppningar är att i alla fall få vila ögonen i fem till tio minuter till innan jag måste gå upp.

 

När jag inser att jag måste gå upp och värma på mat så zombie-går jag ut i köket och tar en förberedd flaska ur kylen som jag stoppar i micron i 30 sekunder (Fick tipset när Luke var 6 månader att man kunde ju koka vatten innan läggdax, blanda ett par flaskor med ersättning och ha dem i kylen under natten så behövde man bara värma dem under natten istället för att koka vatten, blanda, kyla ner till rätt temperatur när man står där vid halv tre i mörkret - Att jag aldrig tänkt på det innan!). 

 

När jag fått upp fröken i sängen och hon suttar på flaskan sitter jag och kämpar för att hålla ögonen öppna och peppar mig med att hon snart är klar och jag ska få lägga huvudet på kudden igen. En rap eller två innan jag stoppar tillbaka henne i sin säng och sedan driftar jag bort i sömn inom loppet av 30 sekunder i väntan på nästa matningstillfälle.

 

Trots dessa trötta stunder så är jag väldigt glad att jag ett par timmar senare (läs nästa dag) redan har glömt hur trött jag faktiskt var samt att vi faktiskt har en sådan snäll bebis som gör det väldigt lätt för oss!